Jag minns inte exakt vilket år det var, men det var en av dom heta somrarna i Lübeck på 1970-talet och jag svettades som vanligt på en fullsatt buss på hem från skolan, då jag lade märke till en äldre kvinna i kortärmad blus som hade ett nummer intatuerad i armen.
Mitt blod frös för ett kort ögonblick till is, eftersom jag förstod vad hon hade varit med om. För första gången hade jag med egna ögon sett en människa som varit fånge i ett koncentrationsläger. Jag var 13, 14 eller 15 år, vi talade inte med varandra men våra blickar möttes och jag kan fortfarande minnas hennes ögon.
Igår högtidlighölls minnet av Kristallnatten, eller Pogromnatten som man säger i Tyskland och Österrike. Kristallnatten var ett ord som lanserades av
NSDAP:s propagandaministerium och det har en cynisk och nonchalant klang i mångas öron.
När jag letade efter uppslag till detta inlägg insåg jag snabbt att det var så gott som en omöjlig uppgift, då varenda tysk tidning, tv- och radiokanal formligen svämmade över av tal, vittnesmål och berättelser om pogromnatten. Minnet av
Berlinmurens öppnande som inträffade den 9 november 1989 kom helt i skymundan i jämförelse, trots att den händelsen ligger så mycket närmare i tiden.
Jag vill ändå uppmärksamma tre saker jag tycker är intressanta:
1. I år
valde en grupp tyska historiker att minnas händelserna med ett okonventionellt medium, nämligen Twitter. Den 28 oktober började de twittra i realtid som om det hände nu, med hjälp av hashtaggen #9nov38 länkade de till historiska data, tidningsklipp och och gamla vykort.
Den första tweeten löd:
#Från den 28 oktober fördrevs mer än 15.000 polska judar från det tyska riket med omedelbar verkan.
Historikerna skall upprepa denna aktion nästa år.
2. Ett hundratal butiksägare i centrala Berlin, bl.a.
KaDeWe och
Kaufhof vid
Alexanderplatz uppmärksammade dagen genom att klistra folie på sina skyltfönster så att det såg ut som om rutorna var krossade.
3. Många ägnade sig idag åt att putsa
"Stolpersteine", snubbelstenarna som du kan hitta lite här och var i många tyska städer om du bara håller ögonen ner mot trottoaren.
Stenarna är gjorda av betong med en ovansida av mässing, de har en inskrift med ett offers namn och placeras i trottoaren framför offrets sista bostad.
Här
en lista över snubbelstenarna i Berlinstadsdelen Westend. Skrolla ner till E och du hittar inskriften i
Cordelia Edvardssons sten.
Avslutningsvis för dig som kan tyska ett klipp med Martin Bialystock. Han växte precis som jag upp i Bremen och berättar här om händelserna under pogromnatten.
Han lyckades fly till dåvarande Palestina och lever nu i Israel. Föräldrarna har han aldrig sett igen, de gasades ihjäl i Auschwitz.
Trots allt han upplevde i Bremen, och trots sina 90 år reser han fortfarande gärna till Tyskland och föreläser, då han får så mycket uppskattning av dagens ungdomar, som han säger.
En mycket gripande intervju:
